nebbs

Jag är förtvivlad. Vet inte var jag ska ta vägen, har den där klumpen i halsen hela, hela tiden. Det känns verkligen som om allt bara ärså jävla meningslöst. Och visst ni kanske tänker "det är bara en kille, det finns 1000 andra som är bättre" men nej, han var inte bara en kille. Jag ger fullständigt fan i om det finns 1000 andra bättre, för jag vill kanske inte ha någon bättre. Jag kanske vill ha personen som räddade mitt liv, som gjorde mig till mig, som alltid fanns där, som älskade mig som ingen annan. Jag vet att jag borde lämna det bakom mig. Vet att jag "är värd mer". vet att han är en idiot så fort han dricker. Jag vet allt det, men hur ont något än gör oss kan det ibland göra ondare att släppa taget. Det gör ondare att leva utan honom än att bli sårad av honom ibland. Det är väl inte lönt att förklara vad jag menar för alla fattar väl det ändå när jag skriver att han sårar mig ibland. Jag skiter egentiligen vad fan han gör för jag vill vara med honom. han är värd vartenda försök. Och det finns säkert någon annan där ute som aldrig skulle få för sig att göra något sånt. Som aldrig sårar mig, alltid är underbar. Men ja. vet inte vad jag ska skriva, känner mig egentligen som en idiot som sitter här och sympatiserar med honom.

Mitt hjärta och min hjärna är i krig. Hjärtat säger släpp inte honom för allt i världen. Hjärnan säger prata aldrig med idioten igen. Det dumma i såna här situationer är att hjärtat alltid vinner. Sedan får man ta konsekvenserna av det. Man måste ställa sig frågan om det är värt det. Är det värt att vara orolig, för att sedan bli världens lyckligaste? Är det värt att skrika och gråta tills det inte finns något mer att säga, för att sedan älska varandra så innerligt mycket igen? Är personen så viktig för dig att du offrar allt för honom/henne? Jag är en sån person, att jag är hellre olycklig ett tag för att sedan bli otroligt lycklig ett tag. jag lever hellre fattigt och köper ingenting på två månader, för att sedan spendera alla mina pengar på en dag och känna mig som världens rikaste. Fattar ni? Det är därför detta beslutet är så in i helvetes svårt för mig att göra. Jag lider hellre med honom bredvid min sida än lider utan honom.

Grejen är, att ingen vet egentligen vad som hände. Personen som "startade" allting har nu erkänt att han/hon ljög. Alla rykten som har skapats är falska. Det finns ingen som vet vad som exakt hände. Jag vet det jag behöver veta nu iallafall, och sen kan allla tro vadfan dom vill för det spelar ingen roll. Jag skulle aldrig lämnar honom för ett rykte, det visste jag hela tiden. Jag visste någonstans inom mig att, nej, det kan fan inte vara sant. Och i slutändan handlar det bara om oss och det vi bestämmer oss för. Sen kan alla andra dra åt helvete rent ut sagt med sina jävla rykten. varför prata om något ni inte vet något om? Varför ljuga ännu mer, späda på historien ännu mer? VArför vilja förstöra andras lycka?

Nothing you confess can make me love you less. Det har jag alltid sagt och jag menar det fortfarande. Tyck att jag är dum i huvudet som vill ha kvar honom, tyck vad ni vill. Ni vet ingenting, man ska inte prata förens man har tagit reda på allt. Ni vet inte hur jag är eller mår utan honom, eller vad han har hjälpt mig igenom, Ni vet ingenting, så sluta låtsas att ni gör det. Dra inga slutsatser, döm mig ine för det jag vill eller det jag gör. Det är upp till mig, det är mitt liv, det är mitt beslut. Sen kan alla tycka vad dom vill.

Bara tanken av att aldrig mer få vara med dig som en flickvän får mig att gå sönder. Det funkar inte utan dig, jag funkar inte utan dig. Jag älskar dig Linus.