nebbs

Dags att göra mod av sorgen och börja agera?

Vet inte någonting för tillfället. Vet inte hur det kommer bli mellan mig och Linus, vet inte hur jag vill att det kommer bli. Vet inte vad som hände, om något hände, den fredagen. Vet inte vemfan man kan lita på längre. Vet inte om jag gör rätt eller fel just nu. Vet inte ens vilka som är mina vänner längre. Känns bara som om jag behöver en paus från allting, vilket är anlednigen till varför jag har börjat tänka mer och mer på att ta ett sabbatsår efter jag har slutat tvåan. Dels kan jag följa med till bland annat thailand, kambodja och filippinerna  i tre månader. Dels för jag kan börja jobba och tjäna betydligt mycket mer än vad man får på studiebidraget. Kanske till och med kan åka till London eller något och jobba där? Dels kan jag ta en paus från den äckliga jävla (förlåt) humanus SKIT skolan som jag går på och börja på polhem eller berga sen och gå sista året där. Träffa nya människor, känner att jag behöver det lite, för min egen skull. Känns inte som om jag har något att förlora. Men ingenting är bestämt än.

Det är lov och jag har inte gjort så mycket. Va med Anna i fredags, träffade Linus ett tag i lördags, söndags var jag hemma och igår var jag med Thea. Ikväll ska jag se på bio - shutter island. Har velat se den sedan typ oktober när dom först började göra reklam för den. Imorgon ska jag till Vallåsen och åka skidor med moster och kusiner, roligt :)

snyggast i backen? nä AHAHAHA... ;)

Försöker göra det bästa av situationen även om det är otroligt mycket lättare sagt än gjort. Det går bra - tills jag börjar tänka. Tills jag inte är sysselsatt längre. Då kommer allt fram, tårar, ångest och tankar. Jag saknar honom varje sekund han inte är här, och det tar på mig som batterier som inte är uppladdningsbara. Det tar alla mina krafter, bokstavligt talat. Jag vill bara få honom att minnas, för jag litar inte på någon förutom honom just nu. Det är alltid jobbigast att inte veta. Att inte veta om man ska vara ledsen, arg elller glad. Det spelar ingen roll om någon gör eller säger något som knäcker en på mitten, för då vet man iallafall hur man ska reagera. Nugår jag bara och tänker. Hände det eller inte? Hur fan ska man veta?

Ramlat tillbaka på ruta ett helt enkelt, vet inte ens om det är bra eller dåligt. Jag säger inte att det inte gör ont, för det gör så jävla ont. Som jag har skrivit innan, jag funkar inte utan honom. Frågan är, kommer jag funka med honom efter detta? Kommer alltid undra, alltid tänka ; tänk om något hände? Fan, detta suger verkligen.

Jag mår bra och jag håller ut, tills verkligheten hinner ifatt mig.