and you bleed just to know you're alive

"När man vet att något gått så fruktavsvärt fel, något som skulle kunnat gått så bra. Det har gått för lång tid för att spola tillbaka tiden eller börja om, men det är någonting i dig som vill, som så jävla gärna vill att allt ska börja om, ge dig en chans att ändra allt som gick fel."

Jag är ordlös, finns inte att säga. Men det är typiskt, är det inte? Att när jag för en gångs skull mår bra, när allt för en gångs skull håller på att lösa sig, ska något sånt här hända. Skulle sett det komma, för när fan håller lyckan i sig mer än ett par dagar? it's like there's something out there that just says; oh she's about to be happy, better get her.



"Hur kan du ens tänka tanken? Fattar du inte att du mår bättre utan honom?" 
- va med han en dag. Va jag för en dag, och spendera dagen med honom. Då kommer ni fatta hur jag ens kan tänka tanken. Då kommer ni förstå att det finns ingen bättre och snällare människa på hela jorden. Och den där andra personen han blir  - han vill jag inte ens tänka på. För det är inte han. Det är någon helt annan, någon jag inte har någon aning om vem han är. Men inte nu, inte vanligtvis. En dag i mina skor, sen är ni välkomna att säga vadfan ni vill.

Det som gör ondast att att det var en chans på miljonen att detta skulle hända. Och jag sabbade allt. Denna gången finns det ingen annan att skylla på än mig själv.

is to have had and lost better than not having at all?

Cause you know what? Tragedies happen. What are you gonna do, give up? Quit? No. I realize now that when your heart breaks, you got to fight like hell to make sure your still alive. Because you are. And that pain you feel? That's life. The confusion and fear? That's there to remind you, that somewhere out there is something better, and that something is worth fighting for.

Har inte så mycket att skriva faktiskt, hah. Var i Krisitanstad idag och det var väl trevligt, fast dock lika jävla jobbigt som jag hade förväntat mig. Men det är väl sånt man får ta, jag valde det själv ju. Hah nä ska sluta skriva i gåtor. Är på hyfsat dåligt humör, har inte alls någon lust att uppleva den kommande veckan. Trött på livet för tillfället, kan inte ens längta till sommaren. Äh nä, "har man inget vettigt att säga kan man lika bra vara tyst" eller? Såateeh, hejsvej peopleeeeeee :))


with every single breathe i'm gonna love you

låt tiden gå fort, så jag kan se dig igen
och kom tillbaka snart, så jag kan leva igen

the thing that I feel is stronger than love, belive me

If you love something, let it go.
If it comes back, it's yours.
If it doesn't - it never was.



fanfanfan

Jag är förtvivlad. Vet inte var jag ska ta vägen, har den där klumpen i halsen hela, hela tiden. Det känns verkligen som om allt bara ärså jävla meningslöst. Och visst ni kanske tänker "det är bara en kille, det finns 1000 andra som är bättre" men nej, han var inte bara en kille. Jag ger fullständigt fan i om det finns 1000 andra bättre, för jag vill kanske inte ha någon bättre. Jag kanske vill ha personen som räddade mitt liv, som gjorde mig till mig, som alltid fanns där, som älskade mig som ingen annan. Jag vet att jag borde lämna det bakom mig. Vet att jag "är värd mer". vet att han är en idiot så fort han dricker. Jag vet allt det, men hur ont något än gör oss kan det ibland göra ondare att släppa taget. Det gör ondare att leva utan honom än att bli sårad av honom ibland. Det är väl inte lönt att förklara vad jag menar för alla fattar väl det ändå när jag skriver att han sårar mig ibland. Jag skiter egentiligen vad fan han gör för jag vill vara med honom. han är värd vartenda försök. Och det finns säkert någon annan där ute som aldrig skulle få för sig att göra något sånt. Som aldrig sårar mig, alltid är underbar. Men ja. vet inte vad jag ska skriva, känner mig egentligen som en idiot som sitter här och sympatiserar med honom.

Mitt hjärta och min hjärna är i krig. Hjärtat säger släpp inte honom för allt i världen. Hjärnan säger prata aldrig med idioten igen. Det dumma i såna här situationer är att hjärtat alltid vinner. Sedan får man ta konsekvenserna av det. Man måste ställa sig frågan om det är värt det. Är det värt att vara orolig, för att sedan bli världens lyckligaste? Är det värt att skrika och gråta tills det inte finns något mer att säga, för att sedan älska varandra så innerligt mycket igen? Är personen så viktig för dig att du offrar allt för honom/henne? Jag är en sån person, att jag är hellre olycklig ett tag för att sedan bli otroligt lycklig ett tag. jag lever hellre fattigt och köper ingenting på två månader, för att sedan spendera alla mina pengar på en dag och känna mig som världens rikaste. Fattar ni? Det är därför detta beslutet är så in i helvetes svårt för mig att göra. Jag lider hellre med honom bredvid min sida än lider utan honom.

Grejen är, att ingen vet egentligen vad som hände. Personen som "startade" allting har nu erkänt att han/hon ljög. Alla rykten som har skapats är falska. Det finns ingen som vet vad som exakt hände. Jag vet det jag behöver veta nu iallafall, och sen kan allla tro vadfan dom vill för det spelar ingen roll. Jag skulle aldrig lämnar honom för ett rykte, det visste jag hela tiden. Jag visste någonstans inom mig att, nej, det kan fan inte vara sant. Och i slutändan handlar det bara om oss och det vi bestämmer oss för. Sen kan alla andra dra åt helvete rent ut sagt med sina jävla rykten. varför prata om något ni inte vet något om? Varför ljuga ännu mer, späda på historien ännu mer? VArför vilja förstöra andras lycka?

Nothing you confess can make me love you less. Det har jag alltid sagt och jag menar det fortfarande. Tyck att jag är dum i huvudet som vill ha kvar honom, tyck vad ni vill. Ni vet ingenting, man ska inte prata förens man har tagit reda på allt. Ni vet inte hur jag är eller mår utan honom, eller vad han har hjälpt mig igenom, Ni vet ingenting, så sluta låtsas att ni gör det. Dra inga slutsatser, döm mig ine för det jag vill eller det jag gör. Det är upp till mig, det är mitt liv, det är mitt beslut. Sen kan alla tycka vad dom vill.

Bara tanken av att aldrig mer få vara med dig som en flickvän får mig att gå sönder. Det funkar inte utan dig, jag funkar inte utan dig. Jag älskar dig Linus.

heartbroken

Jag vill inte sätta igång musik, för jag vet att vilken låt som än spelas kommer jag kunna hitta en mening som påminner mig om dig. Jag vill inte titta upp från skärmen, för jag vet att ovanför den hänger en tavla med en bild på dig och mig i. Jag vill inte sätta igång tvn, för jag vet att filmen vi sist såg tillsammans fortfarande är i och kommer att startas. Jag vill inte lägga mig i sängen, för varenda millimeter av den luktar som du. Jag vill inte gå ut, vill inte möta världen när du inte längre finns i min. Vill inte höra folks frågor. Vill inte logga in på msn för jag vet att alla komma skriva "har ni gjort slut?". Jag vill inte ens titta på mobilen för jag vet att jag kommer ringa eller smsa dig. Vill inte lägga in bilder från min kamera, för de senaste bilderna är på dig, skrattandes. Du är så fin. Jag vill inte göra någonting. Vill försvinna från jordens yta.

Jag vill inte inse att det är slut. Vi finns inte mer. Nina och Linus är inte tillsammans lägre. Fyfan, orden skaver i mina öron när jag säger de högt för mig själv. Vi var perfekta tillsammans. Både på insidan och utsidan. På personligheten och önskningarna vi hade om livet. "Jag önskar att vi träffas när vi är äldre, jag hoppas att du har förlåtit mig då. Hoppas att du vill ha tillbaka mig då. För du är den jag vill dela mitt liv med". Älsking det gjorde så ont att höta allt du sa. Det gjorde så ont att säga allt jag sa. Allt gör ont just nu. Ingenting spelar någon roll. Jag tror inte någon i hela världen kan förstå. Ingen kommer kunna älska dig som jag har gjort. Aldrig någonsin, jag lovar.

Du var allt. Bokstavligt talat. Du är den enda som vet alla jävla hemligheter om mig, den enda som inte har blivit bortskrämd av allt. Den jag ringde när jag mådde dåligt, den jag alltid, alltid skrattade med. Du var hela min värld, anledningen till varför jag steg upp på morgonen. Jag visste att det var dumt att låta dig ta över hela min värld. Visste att det var dumt att låta mig själv älska dig så otroligt jävla mycket. Visste hela tiden att en vacker dag, kan det ta slut. Bara sådär. Och det var precis vad det gjorde. Det kom så oväntat, jag blev så otroligt chockad. Ena dagen var allting perfekt, det var du och jag mot världen precis som alla andra dagar. Nästa dag fanns vi inte längre.

Jag kan inte ens beskriva med ord hur ont det gör att inte ha dig vid min sida. Det enda jag vill göra just nu är att spola tillbaka tiden och förbjuda dig att ha fest. Vill att du ska ligga där till vänster om mig i min säng, vill titta på dig och lägga mig där bredvid dig. Vill känna dina underbara armar runt om mig, vill glömma bort tid och rum och bara vara.

Varje hjärtslag gör ont. Varje andetag måste jag kämpa med. Du var mer än mitt allt, du var hela mitt liv, min bästa vän, you complete me, min andra halva, mina andetag, mitt hjärta. Jag finns inte utan dig. Jag är tom, jag kan inte tänka på någonting annat än dig. Jag visste hela tiden att det skulle bli såhär utan dig. Visste att jag skulle dö inombords, visste att jag inte skulle orka ta mig upp ur sängen, visste att sömnlösa nätter skulla komma. Visste att jag skulle börja gråta såfort någon bara säger ditt namn. Visste att jag skulle bli som en stor kall sten.

"Vi ska fortsätta vara bästa vänner och du kan alltid prata med mig". Jag vill inte bara vara din vän. Jag vill inte se dig med någon annan, du är min. Jag kommer alltid se dig som min. Jag vill inte bara vara din vän. Jag vill inte bara kunna prata med dig, jag vill kunna va med dig, jag vill kunna pussa dig och hålla din hand när jag vill. Jag vill skicka och få gulliga små sms, jag vill vara din flickvän.

Fan, nä detta funkar inte. Jag kommer ingen vart, jag hade kunnat sitta och skriva i en jävla evighet. Ingen och inget betyder någonting i jämförelse med dig. Ingen alls. Hur fan ska detta gå?

I only think of you and it's breaking my heart
I'm trying to keep it together
But I'm falling apart
I'm feeling all out of my element
I'm throwing things, crying
Trying to figure out
Where the hell we went wrong
The pain reflected in this song
It ain't even half of what I'm feeling inside

I need you, need you back in my life, baby

so now there is no longer you and i

världen har aldrig sett såhär mörk ut förr. Vet inte var jag ska ta vägen, har ingen jävla aning om hur fan jag ska klara mig utan dig. ena sekunden är jag så jävla arg och vill bara slå dig så hårt jag kan, andra sekunden bryter jag ihop. Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig helt jävla..tom.

Promise me you'll think of us, as a time so wonderful
Promise me you'll think of us, still bright still colorful
Promise me you'll look back at us, as a time in your life you enjoyed.

Promise me, promise me, I will be fine without you.

The absence of you is killing me.



pa

Du ska veta att jag saknar dig,
det finns känslor som aldrig tar slut.
Du ska veta att jag inte glömt,
det finns bilder som aldrig suddas ut.

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.

Tänker mycket på dig ikväll, har ingen aning om varför. Det var så längesen nu, det var egentligen inte ens en stor grej. Du bara var så bra. Mitt ljus i mörkret. Och under den korta perioden blev du min bästa vän. Ingen har någonsin fångat mig så lätt och så snabbt. Men inte på "kärleksviset". Visst, jag älskade dig och gör det fortfarande otroligt mycket, men inte på det sättet.  Egentligen är det ganska konstigt. Men samtidigt skönt, det var så jävla lätt att umgås med dig. Allt vi gjorde tillsammans asså, minnena är ovärdeliga. Varje kväll vi tog moppen till 7eleven och köpte några bacardi breezers, satte oss på stranden och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller när vi bara satt och gjorde ingenting men skrattade ändå så mycket att vi låg dubbelvikta. Varje lördag när det var marknad och du skulle ha dina jävla pannkakor, haha. Alla utflippade lektioner i skolan. Alla thaiboxnings matcher när vi gick och hejade på oskar. Varje moppetur till random ställen. Shakestället, crazy falang on the road. Skulle kunna räkna upp 1000 saker, ställen, fraser eller ord som jag förknippar med dig.

Jag minns fortfarande dagen vi sa hejdå. Kommer ihåg hur du kramade mig och hoppade in i bilen. Den körde iväg och svängde runt hörnan och jag visste att det skulle vara sista gången jag någonsin skulle få se dig. Knappt ett ord på flera år nu, konstigt att jag inte har glömt bort dig. Men människor kommer och går, det tillhör livets gång att möta och ta farväl av människor. Vad ska man säga, du lämnade spår i mitt hjärta helt enkelt. En sak som är säker är iallafall att jag saknar dig, älskade vän. ♥

pissed off

Åh vad trött jag är på att ge och ge och ge och aldrig få något tillbaka. Erbjuda saker, bjuda på saker, vara snäll och generös, och vad fan får jag i gengäld? Ingenjävlating. För att elden ska värma dig måste du först mata den med ved. Känns som jag har matat den där elden jävligt länge nu och inte fan har den värmt mig tillbaka. Where is the love liksom? Kanske borde sluta bry mig helt och hållet om allt, för vilken relation är en bra relation om den ena personen inte ens vill ha den? Varför ska jag kämpa "bara för att inte bli lämnad ensam"'? Förjävligt är det nog det enda rätta ordet.

Nyare inlägg
RSS 2.0